Så mycket som händer och susar omkring inombords att jag blir galen. Pappa, jag vill kunna ge honom min energi, positiv energi. 

Jag blir galen av denna ovisshet och över HUR allt sker just nu. 

Just nu har jag ingen ork alls, ingen aptit, huvudvärken sitter konstant på höger sida av huvudet, magen gör ont på samma ställe som när jag är under press, illamåendet smyger sig på med jämna mellanrum. Jag vet inte hur jag ska orka, varje gång jag försöker resa mig, kommer ett nytt bakslag som gör att jag faller igen. Jag ger mig fan på att komma upp men ibland blir det såhär, som just nu. Nerslagen. Just där jag absolut inte vill vara. Jag förstör för mig själv. Enligt mina tankar.. 

Igår var jag på ett konstigt humör men hade ju haft fullt upp med jobb hela veckan och det var inte förrän igår när jag träffade D, som jag släppte allt typ. Jag blev ledsen och väldigt lättirriterad, tog upp saker som inte ens var relevanta, det är så allt visar sig när jag hållt allt inne ett tag. Vet att jag skrivit om det här innan, det går ut över människor i min omgivning som jag älskar, jag vill inte det, det bara blir så. Som tur är, är D ett fantastiskt stöd som alltid förstår mig och vet varför. Efter några ord, några tårar och kramar mådde jag mycket bättre, jag behövde bara släppa ut det. 

Min kropp mår inte bra av denna kaos jag har inombords. Tex, jag kom på mig själv precis att jag inte ätit något idag, genom att jag var yr och allmänt konstig, så tänkte jag "shit, jag har inte ätit mer än 1 jordgubbe idag." Ajja, ingen ork ändå, så why bother now. 

Ska vila nu och försöka hitta en komedi som får mig på bättre humör. 

Hatar verkligen att vara nere på bottnen.