Vila i frid pappa, ett sista farväl.

En tuff dag, den tuffaste i mitt liv. Ännu ett bakslag. Pappas begravning var som sagt idag. Den var himla fin dock, hade egen musik, bla hans favoritmusik. 

Det värsta var när jag skulle gå fram och lägga min ros vid kistan. Hade som tur var D vid min sida hela tiden. Jag ville bara skrika och kalla på pappa, öppna kistan och bara önska att han skulle vakna upp. Världens jävla mardröm. 

Kom hem för ett tag sen, vi hade en minnesstund hemma hos min mamma sen efteråt. Jag är helt slut i huvudet, trött och ont. Vill bara sova hela tiden känns det som. Kan knappt gråta mer, känns så konstigt, men är precis som om där inte finns mer tårar kvar. 

Jag känner mig tom, helt tom. Går inte att beskriva känslan på ett annat sätt. 

Mina fina bröder fick jag på bild.

Det finns egentligen inte något bra att säga/skriva... det går inte att trösta utan sorgen måste få ha sin tid...

Kom ihåg: Det är OK att göra sånt som man tycker är roligt, och inte bara tänka på det sorgliga hela tiden.

Jag har tänkt på dig hela dagen...regnet öser ner...det passar bra på nåt sätt.

Jättestora KRAMAR till dig och D <3

Så fint det ser ut.
Fridfullt o vackert

andra mannen från höger sida e ju asssssssssss snygg he he he he