Även sen pappa blev sjuk var det ändå midsommar som innan, han var där. Han var med. Jag kunde hålla hans hand om jag ville, jag kunde krama om honom om jag ville. 

Första högtiden utan honom. Vill inte ens tänka på hur det kommer kännas på  allas födelsedagar, speciellt min. Sedan när hans födelsedag kommer, fars dag, julen, nyår, påsken. 

Har bilder i huvudet hela tiden hur allt kunde varit, även om man inte ska tänka så, klart man gör det ändå. Inget omänskligt. 

Han finns här för mig fortfarande, känns som han bor på boendet fortfarande. Jag är så himla arg över vad som hänt, över varför detta skulle drabba min familj. Min älskade pappa, som älskade livet, gjorde allt för sin familj och alltid har kämpat för vi skulle få det så bra som möjligt. 

Ska försöka sova nu, hoppas det blir någon timmes sömn. Hoppas ni haft en bra midsommar. 

God natt.