3 månader har gått sedan den mest fruktansvärda dagen i mitt liv. När du togs ifrån mig. Kommer aldrig glömma den synen av dig när du låg och kämpade, heller inte när allt var över. 

Jag saknar dig så himla mycket. Har ingen ork i kroppen alls idag, helt utslagen och orkar inte göra någonting. Ville till din grav men jag klarar inte av det idag, känner mig som en hemsk dotter just nu, men jag klarar inte av det. Tanken på att du fyller år om 1 månad också, gör det ännu värre.