Jag orkar inte. Speciellt nu för det är så mycket att ta in och jag har inte fattat mina beslut än om hur jag ska göra. Har diskuterat en del med D och kommer säkert göra det 100 gånger till. Eftersom jag verkligen vill vara säker på min sak. Även läkarna har en stor roll, de måste hjälpa mig genom mer än jag och dem själva tror. Det ligger stort ansvar hos mig och dem. Men det känns som jsg kommer ta den största bördan, vilket är okej kanske, det är ju min kropp, min sjukdom det handlar om. Så vi får se.

Dessutom känner jag inte mig redo att berätta än för jag själv inte smält det. 

Vi får bara se vad tiden utvisar och vilken ork det ger.