Har nervöst inväntat ett samtal från min neurolog nästintill hela dagen. Hon ringde vid 18.30, blev senare än det var tänkt men det blev i alla fall av. Skönt! 

Har massa blandade känslor, både positiva och negativa. Förra året tog det mer än 4 månader för mig att bara få kontakt med henne, och ännu längre för en tid. Nu tog det 2 veckor, ska få träffa henne i December och diskutera hur vi ska gå vidare med allting. Massa steg nu, får ta ett i taget. 

Fick massa förslag på olika saker som jag måste tänka igenom och komma fram till något, tillsammans med henne. 

Jag fick inget vidare bra intryck av henne förra året men denna gången är det mer allvarligt och kanske är då doktorerna reagerar och inser att man får göra någonting åt det om det går. 

I vilket fall som helst så har jag förtroende för henne nu. 

Var verkligen skönt att få prata med någon som inte dömde mig för vad jag sa eller frågade, inte svarade onödiga svar, inte ignorerade eller försökte undvika mina ord. 

Jag känner en lättnad nu samtidigt som jag är förvirrad. Jag tänker låta lättnaden och de positiva tankarna ta över, så småningom.