Saknaden stjäl så mycket ifrån mig, tar så mycket och jag kan inte göra något för att saknaden ska bli mindre.
Pappa är sjuk, han kommer aldrig bli frisk igen utan bara sämre med tiden. Tog lång tid att inse det men jag är väl medveten även om det är svårt att tro ibland.
Ibland vill man bara fly ifrån allt, tror vi alla har känt så någon gång. Vi kan inte kontrollera det, finns ingenting vi kan göra mer än att se på. Och det gör ont, otroligt ont.

Jag har sagt till många av mina vänner och andra omkring mig att jag verkligen kan ge dem rådet att alltid uppskatta sina föräldrar. Hur svår situationen än är eller verkar så visa hur mycket dem betyder för dig och du kommer få samma respons tillbaka. Jag menar inte att allting är perfekt hela tiden, men jag själv har en hel del tankar om hur jag agerat i vissa situationer och gud vad jag ångrar det nu i efterhand. Jag hade gett allting för att ha en frisk pappa i mitt liv, som förhoppningsvis de flesta har. Hade gjort allt!