Flera gånger om dagen funderar jag över hur det kunde bli så fel för min familj. Bara efter ett telefonsamtal när man visste att pappa var sjuk.
Jag försöker också varje dag intala mig själv att jag inte kan göra honom frisk, men jag känner ändå att jag inte gör tillräckligt för honom så han har det så bra han förtjänar och borde ha.
Man kan inte riktigt släppa taget om det.

Pappa har blivit så otroligt orolig, återigen på nätterna, som jag berättat om innan. Det kan ta flera timmar om vi har "otur", innan han somnar. Han blir själv extremt utmattad såklart, men när han väl får ro och somnar, sover han som en stock och hur länge som helst!
Han får lugnande och sömntabletter men hjälper inte, han fick bytat sort men har inte märkt någon skillnad än..
Hoppas verkligen på lite förändring snart, både för hans och vår skull.

Jag har så mycket att tänka på nu att jag blir helt snurrig ibland, hinner inte ens få med allting! Sen ska andra människor börja hacka och allmänt trycka sig på mig vilket inte gör det bättre, men såna människor är inget att ha i livet.