Från ingenstans kom jag in på detta med arbetslöshet, så många som bara går hemma och inte gör ett skvatt utan blir bekväma med det och lever på någon annan.

Jag vet hur det känns att gå så, jag har gjort det själv. För några år sen, och jag önskar verkligen att jag hade haft någon som verkligen sparkade till mig och bad mig resa på röven och skaffa ett jobb!
Vad tjänar man på att vara hemma och inte göra någonting? Man får tänka på pensionen, sparande och långsiktigt. Önskar att jag hade gjort det då, och inte blivit överviktig istället och åt bara en massa skit för att dränka andra sorger som man hade.
I det tillfället hade jag bara behövt lyfta på röven och ta tag i mitt liv och söka jobb, men jag ville inte, jag brydde mig inte.

Önskar bara att alla ni som är i den sitsen ska inse vad ni missar genom att inte bry er eller era ursäkter för att inte ha jobb. I början kan man inte sätta krav, det tar sin tid att jobba sig uppåt. Just be patience!