Måndag. Två veckor har gått, nu är han hemma igen. 

 

Pappa kom hem idag, mamma ringde till hemmet innan idag och ville höra om det var något speciellt som hänt, men det var inget speciellt. Förutom att han hade varit sjuk där nu i helgen, men att han mådde mycket bättre nu. 

Fast även om jag hade fått "bekräftat" att det inte hänt något särskilt, och som den negativa personen jag kan vara, var jag rädd över hur han skulle vara när han väl kom hem. 

 

Av någon anledning så hade han sagt till taxin att han skulle gå in på baksidan av huset? Haha, vilka ideér! Har han nog aldrig någonsin gjort! Men i alla fall, han knackade lite på rutan på dörren så öppnade vi. Han kom in och tog av sig ytterkläderna sen ställde han sig i hallen och tittade sig runt, precis som han brukar göra när han kommer hem därifrån. Så jag tänkte "än så länge är det som vanligt ju.". Han tittadde emot mig och gav mig världens leende och sa "HEJ!", gick emot mig och gav mig världens största kram. Åh så glad jag blev, fick sån varm känsla genom hela kroppen. Han brukar inte ens le så mot mig, speciellt inte efter att ha varit borta i 2 veckor. Sen den där gamla hårda kramen som han alltid gett mig, innan han blev sjuk, den var där. Tänk vad en kram kan göra! :)

 

Nu är han hemma i alla fall och vi får se hur dessa 2 veckorna blir!