Lördagsmorgon. Idag är ensån morgon där jag önskar mer än något annat att pappa inte var sjuk. Man hör hur mamma pratar med honom, försöker verkligen och pratar som hon alltid gjort vid frukostbordet, men hon får knappt något svar från honom ibland.

Nästan alltid när han var frisk, på helgerna så sov dem lite längre såklart, pappa gick alltid upp först och hämtade in tidningen, satte igång kaffekokaren så man vaknade av den doften, fixade fram frukosten sen gick han in och väckte mamma.sen blev det frukost. Tänk att en sån sak, sånt som vanliga familjer alltid gör på helgerna, det hade varit så himla skönt, att vara helt vanlig för en gångs skull. Ännu bättre hade ju varit om pappa varit helt frisk. Ställer mig fortfarande denna jävla frågan "Varför blev pappa sjuk?" Han som alltid varit igång och jobbat, fixat en massa bilar tillsammans med sina söner, alltid fått alla att skratta. 
Varför ska min pappa behöva bo på en jävla boende för vi inte klarar av att ha honom hemma en hel månad i sträck? Jag blir så arg och ledsen, jävla skit.