Jag undrar hur andra som är i samma sits som mig, orkar ta sig igenom denna jävla helgen utan att tänka på allt omkring. Hur får ni er energi? 

Jag orkar intr se på när alla dessa högtider blir mindre och mindre för pappas del. Jag är helt still i huvudet nu. En vecka framåt kommer allting bara få mig att inse att det inte är som alla andra familjer under mina föräldrars hustak. Det är helt förändrat och pappa är inte den han är.

Fan.