Har funderat en hel del över allting som hänt de 2 senaste åren. Känns som det hänt alldeles för mycket, både positivt och negativt. Vet inte riktigt vart jag ska börja om jag tänker tillbaka.
Jag gick ner 45 kg, var grymt stolt över mig själv och var faktiskt nöjd med min kropp och hur jag såg ut. Menar, vem borde inte vara det om man lyckats med något sånt stort!? Tyvärr tog komplex över det positiva ganska snart efteråt och jag började jämföra mig med andra, jämförde mina ben, rumpa, armar, hakan, magen osv. Kan tom tycka att jag har för tjocka fingrar.....?

Mycket var väl pga att det är så mycket hets över allting med hur man ska se ut och inte.
Finns så många som säger "men skit i allt sånt, man ska inte lyssna på allt som sägs om det." Men har man extremt låg självkänsla så faller man lätt ner i den gropen, tyvärr är det lätt att fastna där också.
Jag har varit där ett tag, är inte nöjd med någonting för tillfället. Jag som borde vara nöjd, men ändå är jag inte det för jag satt mig in i fel tankar och struntar i det jag egentligen borde fokusera på. Jag vet att jag inte är tjock längre, jag är inte fet, inte överviktig och heller inte för smal. Jag vill inte se ut som en sticka, vill inte ha magrutor. Inte det jag är ute efter, jag vill bara hitta ett stadie där jag är nöjd med mig själv och min kropp. Nu börjar jag undra, när kommer den tiden, när kommer jag inse att jag duger som jag är?
Efter att gång på gång sänkas av olika kommentarer och händelser så är jag tillbaka på ruta ett igen, det går verkligen extremt upp och ner hela tiden. Hör jag eller får vara med om något som kan påverka mig negativt gällande mitt utseende, så hugger det ner mig direkt, sänks tillbaka till botten.
Jag vill inte vara här, jag vill jobba mig uppåt och lära mig uppskatta mig själv och inte ta så hårt av vad andra tycker och tänker.

Frågan är bara hur.