Svar från doktorn - till 80 %.
2012-11-19 | 20:30:40 |
Kategori: My life |
0 kommentarer
Var som sagt hos Neurologen idag, och gjorde en massa undersökningar, fick svar på en del jag undrat över och en hel andra saker.
Jag var framme tidigare i Ystad, mötte upp D en halvtimme efter att jag kommit. Tog lite tid att hitta rätt, den avdelningen låg på ett ställe jag aldrig varit innan, men fick hjälp i informationen för jag anmälde mig på fel ställe först, haha! Men vi hittade rätt och var där i tid ändå, fick sitta och vänta i ca 20 minuter innan jag kom in.
Är glad att jag hade D med, även om han inte var inne med mig hos doktorn, vilket jag inte ville, ville vara själv där och kunna fokusera mig på bara det. Men kändes skönt att han var där. ♥
Jag var framme tidigare i Ystad, mötte upp D en halvtimme efter att jag kommit. Tog lite tid att hitta rätt, den avdelningen låg på ett ställe jag aldrig varit innan, men fick hjälp i informationen för jag anmälde mig på fel ställe först, haha! Men vi hittade rätt och var där i tid ändå, fick sitta och vänta i ca 20 minuter innan jag kom in.
Är glad att jag hade D med, även om han inte var inne med mig hos doktorn, vilket jag inte ville, ville vara själv där och kunna fokusera mig på bara det. Men kändes skönt att han var där. ♥
Var en utländsk kvinnlig läkare, otroligt duktig och man märkte verkligen att hon brydde sig och ville hjälpa! Så otroligt skönt när man lyckas få en sån doktor. Hon frågade lite allmänt om mig och så, för att lära känna mig bättre, jag fick förtroende för henne nästan direkt!
Hon visste såklart en del om mig med tanke på att det var en remiss, så skönt för då slapp jag dra hela min sjukdomshistoria åååterigen, som jag fått göra hos varje jävla doktor jag varit hos innan...
Hon gjorde en hel del undersökningar som de andra doktorerna jag varit hos, också gjort, men på ett mer "avancerat" sätt. Kollade reflexer, känsel, testade min syn, kände kraften i mina ben/armar, balansen, kordinationstester osv.
Pratade en hel del, fick ställa frågor som jag undrat över länge och jag fick en mer djupare förståelse av vad MS är egentligen, pratade om mediciner osv. Att jag inte skulle oroa mig för om det är MS har jag en god prognos och att det såg ganska bra ut ändå.
Jag var nästan helt inställd på att jag skulle få göra ett ryggmärgsprov, eftersom min doktor i Sjöbo sa att jag förmodligen skulle få göra det men Sofia, som neurologen hette, sa att hon inte ville göra det för det kan göra mer skada än nytta. Så hon skickar en kallelse till en MR röntgen, vilket innebär att jag ska ligga i en sån tunnel, där ser de allt dem behöver.
Sen ska jag göra ett syntest, med elektroner för att kolla impulser till hjärnan. Det låter väldigt allvarligt i mina öron, men hon berättade väldigt ingående om allting och förklarade att jag inte ska oroa mig över detta. Kommer ju såklart vara en jobbig tid framöver men jag klarar det med allt mitt stöd från min familj, vänner och min fina pojkvän!
Jag är ganska positiv inställd till det hela, var nästan säker (om man nu kan säga så) på att jag skulle få detta svaret från doktorn så det kom inte som en chock, vilket är skönt. Att man är lite förberedd. Att min prognos är god också om det nu är det, känns ännu bättre. Man kan leva ett normalt liv med MS, jag kan leva med dessa domningar och andra problem jag har, bara jag får veta varför jag har dem och vad det är för sjukdom. Det gör att man kan slappna av, inte tänka så mycket på allting hela hela tiden, och inte kunna fokusera sig på annat. Har nästintill hållit mig borta från en massa människor för jag inte har orkat vara social eller vara bland mycket folk, då jag varit väldigt nedstämd. Det som har hållt mig uppe är Damir och Lovisa, kan jag ärligt säga. Har fått massa stöd från dem, har fått stöd från andra också såklart, men på ett annat sätt.
Nu är jag mer positiv, mer glad och vill inte att detta ska förstöra mer av mitt liv. Tänker inte stänga in mig pga om jag har MS. Har jag det, så får jag bara lära mig leva med det. Lära mig att leva med kontroller som görs, röntgen och undersökningar hit och dit. Sålänge man kan leva ett bra liv är jag nöjd, och med stöd tror jag och hoppas att jag kommer ta mig igenom detta, att det gör mig starkare och inte låter det sänka mig en gång till.
Nu är jag mer positiv, mer glad och vill inte att detta ska förstöra mer av mitt liv. Tänker inte stänga in mig pga om jag har MS. Har jag det, så får jag bara lära mig leva med det. Lära mig att leva med kontroller som görs, röntgen och undersökningar hit och dit. Sålänge man kan leva ett bra liv är jag nöjd, och med stöd tror jag och hoppas att jag kommer ta mig igenom detta, att det gör mig starkare och inte låter det sänka mig en gång till.
Har jag klarat mig igenom så mycket annat skit ska jag fan klara detta också.
Till 80% är MS.
Kommentarer
Trackback
