När jag var iväg för någon dag sen, kommer det fram en kvinna till mig som säger att hon älskar min blogg, att hon tycker jag är otroligt stark trots allting jag gått igenom och imponerad över att jag fortfarande håller mig uppe. Det är sånt som får mig att hålla igång här, att jag orkar skriva. Även om jag inte alltid uppdaterar 100 inlägg om dagen känner jag att jag använder mig mer av den när jag har ork och verkligen måste skriva av mig. 

 

Klart man blir glad över att man "inspirerar" människor till att fortsätta leva och må bra, trots att allting kanske inte är perfekt! Jag har själv varit en person som har behövt någon att se upp till, att ha någon som verkligen visar att ingenting är omöjligt! Att jag nu själv har blivit den personen för andra människor känns overkligt. 
Det finns såklart många andra som har det värre än mig, på ett annat sätt. Att få höra att man hjälpt andra, vilket var hela syftet med bloggen när jag satte tema på den, gör mig så himla glad!