Sluta ta min pappa ifrån mig.
2012-11-11 | 19:58:00 |
Kategori: Min pappa är dement |
1 kommentarer
Precis hemkommen från ett besök hos Pappa. Han var väldigt pigg och såg ut till att må väldigt bra idag, så skönt att se. Han såg inte sjuk ut, underbar känsla att se honnom så. Han skämtade, skrattade, pratade och så en hel del, även om inte allt hängde ihop, men det struntar jag i. Glad över att han var såhär.
Vi fick kaffe där, satte oss i ett aktivitetsrum typ, där de har olika saker de gör, och fikade. Eftersom det inte ska vara för mycket "stimmande" på kvällarna med tanke på dem andra som bor där. Jätte mysigt rum, hade med oss en tårta som vi åt och pratade en del. En liten stund innan vi skulle åka hem så frågade pappa mamma hur det var med hans pappa, mamma visste inte vad hon skulle svara utan sa bara att han är död sedan länge.
Pappa fick sån konstig min på ansiktet, precis som "va? Vadå död?".
Sen frågade han också en massamassa gånger om vi hade tagit tåg dit, hur vädret var i Malmö och om vi hade haft svårt att hitta dit osv. Jag var verkligen inte på humör idag heller, såna dagar som idag är extra tunga, som jag skrev innan, vill också kunna göra saker med min pappa som alla andra kan få göra, varför är livet så orättvist? Varför är det min pappa som är sjuk, varför finns sjukdomen överhuvudtaget? Bra fråga..
Pappa fick sån konstig min på ansiktet, precis som "va? Vadå död?".
Sen frågade han också en massamassa gånger om vi hade tagit tåg dit, hur vädret var i Malmö och om vi hade haft svårt att hitta dit osv. Jag var verkligen inte på humör idag heller, såna dagar som idag är extra tunga, som jag skrev innan, vill också kunna göra saker med min pappa som alla andra kan få göra, varför är livet så orättvist? Varför är det min pappa som är sjuk, varför finns sjukdomen överhuvudtaget? Bra fråga..
Men det som var skönt idag var att se honom så pigg, jag såg lite av min "riktiga" pappa idag. Lättnad,samtidigt som jag försöker ta vara på dessa stunder, kan jag inte låta bli att tänka negativt. Tänker "det kommer bli färre och färre stunder och dagar som dessa". Skitdumt att tänka så eller hur? Mm, jag vet, riktigt jävla dumt. Men jag är så satans negativ så, haha, men ja.. Usch, varit en lång dag.
Dessa tusen tankarna som alltid snurrar runt i huvuvdet, denna jävla sorgen jag bär runt på dag ut och dag in. Att jag inte får ha min pappa hemma, jag vill ha honom här, jag vill inte skicka iväg honom på något jävla boende två veckor i månaden för han är sjuk. Kan han inte bara bli frisk, kan inte denna jävla sjukdomen bara försvinna och sluta ta min pappa ifrån mig? Blir så jävla arg.
Kommentarer
Postat av: Ida - om mitt liv, samt om min pappa med diagnosen Pompes Sjukdom
Sådär känner jag ibland med min pappa, man förstår inte hur ödet kan vara så orättvist.. :( Måste vara otroligt tungt och jobbigt för er...
Trackback