Igår kväll bara brast det, vet inte varför det bara flög över mig, men det var hemskt. Trodde jag skulle kunna titta på videos på Julia nu, trodde verkligen jag skulle klara det, kände mig redo för det igår. Men efter ca 30 sekunder in på en video klarade jag inte mer, jag vände bort blicken mot något annat bakom mig. Hade ändå ljudet igång fortfarande och lyssnade men sprang ut från mitt rum och för andra gången i hela mitt liv, gick jag och satte mig hos mamma för tröst.
Har aldrig haft den sortens kontakt med mamma men nu bröt jag verkligen ihop totalt och behövde någon, fanns ingen annan här som varken kunde träffas eller prata med mig.. Behövde bara en kram och några tröstande ord, det kändes bättre sen.. Efter ett tag så lugnade mamma ner mig och jag låg bara bredvid henne och hon höll om mig.

Jag trodde verkligen att jag skulle klara av det, att titta på videos på Jullan när hon sjunger, men det går inte. Det bara brister för mig. Men jag försöker, försöker för Julias skull. Men inte alltid det går, ibland bara försvinner allt det jag byggt upp, det rasar.

Är så himla glad att jag har Damir, även om han inte säger mycket eller jag pratar så mycket med honom om Julia, så kan jag prata med honom. Han följer med mig till graven då och då, vilket betyder mer än jag kan beskriva. Bara en sån liten sak som när vi var där i Lördags, han hjälpte mig tända ett ljus. Verkligen hitta små lösningar för jag skulle kunna tända det ljuset jag hade med mig (jag hade såklart glömt tändare...) Försökte tända fyr från ett annat ljus som fanns där redan, med en väldigt liten låga fick vi fyr på pappret som vi rivit ut från min kalender men det slocknade. Han gick och letade lite längre bort och hittade en pinne som han fick fyr på och tände ljuset till mig.
Jag sa till honom "jag tycker det är jobbigt att där inte finns en bild på henne där nu längre, fanns det innan men den gick sönder." D svarade med att jag kunde köpa en fin ram och sätta en bild på henne i den och ställa på graven. Såna småsaker gjorde det lätt för mig att "lämna" graven. Gav honom en kram och han pussade mig på pannan, allting kändes lätt för en stund. ♥