Jag försöker verkligen allt jag kan, försöker leva för dig. Leva så som du hade velat, du hade inte velat att jag skulle sitta och gråta. Men du vet hur mycket du betyder för mig, jag kan inte bara släppa allting och gå vidare. Finns inte i min värld. Jag får panik nu alltid när jag tittar på bilderna, innan var jag ledsen och tyckte det var extremt jobbigt. Nu får jag panik och vet inte vart jag ska ta vägen. Inser att det är snart två år sen jag pratade med dig. Sen jag fick höra din röst, ditt skratt. Förutom på dessa klipp som ska vara mina minnen med dig. Ja, jag är glad över att dem finns men jag vill inte bara ha dem för att kunna se dig. Jag vill ha dig här!!!!!!!!!!

Ibland orkar man inte ens kämpa, och jag säger alltid "Jag vet att hon inte finns, men kan inte acceptera det. Kommer aldrig kunna." Då säger folk "nej men så är det." Mm, vilken tröst. Jag vet alldeles för väl att jag inte har min älskade Julia här. Varje minut under varje dag påminns jag av det, kvittar var det är. Kan vara när jag dricker pärondryck eftersom ni alltid hade det hemma och vi drack det till frukosten. Bara en sån sak.. Bara en sån sak.