Satt och tänkte lite på detta med all press på hur man ska se ut osv, "var med" i en "konversation" häromdagen på Facebook, där en tjej skrivit om detta. Det blev en massa snack hit och dit om självkänsla osv. Jag kan säga för mig själv att jag inte gick på stranden en enda gång förra året, eller jo, men hade jeans och ett stort linne på mig. Ni kan inte aaaana hur jävla varmt det var! Men jag tänkte aldrig visa mig, för det första var jag vitare än ett papper + att jag vägde över 100 kg. Men egentligen skulle jag struntat i alla andra, jag skulle varit stolt över min kropp, för det var så jag såg ut!

Dock finns den lilla haken att det inte är så himla lätt, vissa kanske tycker det, men inte jag. Har alltid haft problem med självförtroendet, har aldrig tyckt att jag varit snygg direkt, men det har aldrig fokuserats på min kropp, utan mer på hur jag sett ut i ansiktet. Jag har alltid varit smal annars, vägt max 65 kg och med min längd är det perfekt! Som minst, när jag var sjuk, så vägde jag 49 kg, vilket är sjukt. Äckligt sjukt! Men jag började gymnasiet då, tyckte att alla tjejer som gick där var så perfekta, vältränade och där kom jag.. Nu när jag tänker efter förstår jag inte vad jag höll på med, men antar att det är en sån fas de flesta tjejer går igenom när något "stort" händer i livet. Kändes som jag hade sån press på mig.

Nu när jag varit uppe och vänt, haha eller hur man ska formulera det.. Så ja, har varit jävligt förvirrad. Men nu är jag stolt över mig själv, att jag klarat av att gå ner snart 35 kg. Kan inte förstå det själv ibland. Känns sjukt att jag verkligen varit så fet, fet, herregud. Trodde aldrig någonsin det skulle hända mig. Är glad att jag känner mig gladare nu för tiden också. Jag trodde aldrig jag skulle klara gå ner i vikt när jag väl insåg att jag skulle vara tvungen att göra det, jag har noll självdisciplin. Men nu har jag klarat det! Har 7 kg kvar ungefär, sen är jag back där jag var innan.

Det jag ville få fram med detta inlägget egentligen, vet att jag bara skenade iväg haha, men att sålänge man själv är nöjd ska man skita i andra. Jag önskar att jag hade haft denna inställningen då som jag har nu. Jag orkar inte lägga energi på att tänka på hur folk tycker jag ser ut. Alla kan inte tycka man är snyggast på jorden. Sålänge man själv tycker det, då blir du genast snygg. Kan jag tycka, är du självsäker så kommer du mycket längre i livet. Du ska inte vara så beroende av andra. Du kommer inte långt med det. Jag har själv varit där, varit så "beroende" av folk att när de inte fanns där längre visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Fick panik, gjorde massa annat skit som jag inte borde. Men det är det förflutna, nu är jag glad att jag tagit tag i mig själv och mitt liv.

Jag anser verkligen inte att jag är perfekt, klart jag har brister och saker som jag inte är nöjd med hos mig själv. Men jag försöker vända de till något positivt. Även om det inte alltid fungerar, är det värt att försöka. 

Jag tycker att en kvinna ska ha former, något att ta i! Jag har haft detta samtalet med fler killar än tjejer, och de har sagt likadant. "Hellre en kvinna med lite mer än för lite"
Tyvärr tror inte unga tjejer på detta, utan att man ska vara smal som fan. Att man ska se ut som modellerna på tv, måste träna hela hela tiden och knappt äta något. Nu är det ganska logiskt att de modellerna som typ Victoria's Secrets, de jobbar stenhårt för att se ut som de gör och att det är deras jobb. Lite av en "tävling", de måste ju hålla sig i form.
Men nu är vi inga modeller, vi tjänar inte pengar på hur "perfekta" vi är.

Var den du är
Älska den du är
Skäms aldrig någonsin för din kropp, visa upp den och var stolt!