Kvittar hur mycket jag tänker på det, hur mycket jag än försöker inse det så går det inte. Kan verkligen inte förstå att jag aldrig kommer få hålla om dig igen. Det gör så jävla ont att se din familj lida som de gör, att se alla dina vänner sörja som de gör.

Jag kommer aldrig hitta ett sätt att kunna leva ett liv utan att sakna dig, fast jag vill inte försöka glömma dig. Men vill kunna titta tillbaka på bilder och le, le över allt det vi hade tillsammans. Vill inte börja gråta varje gång jag ser bilder på oss. Men det är så svårt, hur ska jag kunna göra annat?! Så fort jag tänker på dig skär det i mig, finner inga ord som är starka nog för att förklara hur mycket jag saknar dig.