Usch vilken start på dagen, förutom min viktminskning så är det inte mycket som är positivt..

Mamma kom in till mig precis och berättade att hon satt i soffan när pappa gick ut från sovrummet, nu hade han kissat på sig. Han hade inte märkt det själv heller, mamma såg bara att han var helt blöt på byxorna. Så det blev in och tvätta honom och få honom att byta kläder.. Detta går bara utför, ingen bra start på min första dag hemma igen, men vad ska man göra.. Bara till att ta en dag i taget.
Igår när jag kom hem, på kvällen, så var han fortfarande uppe. Kom fram till mig och sa "vi har skaffat katt" sen stod han och klappade henne hela tiden och försökte "visa upp henne" för mig.

på EN vecka, EN ynklig jävla vecka har det hänt saker som kanske borde hänt på loppet av några månader eller några veckor iaf. Finner inga ord för hur mycket jag hatar denna äckliga satans jävla hemska sjukdomen, den förstör min pappa och krossar min familj.