Sån jobbig stund som bara flyger på en när man minst anar det. Idag räckte det tydligen med att tända ditt ljus, som jag tänder varje dag, men med "Fight for this love" i högtalarna gjorde det nog sitt.. Man blir helt stel och mår illa, massa tårar och allt känns helt totalt jävla värdelöst. Ligger och tittar på boken jag gjort om dig, VILL VERKLIGEN KUNNA TITTA I DEN OCH LE! Vill inte gråta, vet att du inte hade velat att jag skulle vara ledsen varje gång jag tittar på en bild på dig/oss, du vill nog att jag ler. Jag försöker Julia, men det gör för ont. För jag vill inte sitta här och titta på en bild och skratta för mig själv. Jag vill sitta bredvid dig och titta på bilderna och att vi skrattar tillsammans.

Varje jävla dag har jag den tomma känslan, din plats.. Din energi.. Den finns kvar på något sätt men inte HÄR hos mig. Bara själsligt. Vill få se dig, åh denna jävla saknaden, vet inte hur länge jag orkar fortsätta såhär, vill le och tänka på dig, men Vill inte vara utan dig!
För ett tag sen försökte jag "gå vidare" bara två dagar senare bröt jag ihop och blev så fruktansvärt arg på mig själv. Vad tänkte jag med?! Vad fan höll jag på med? Finns ingen eller inget som kan fylla denna saknaden jag får, ingen. Tanken på att jag ska leva hela mitt liv utan dig, skrämmer mig fruktansvärt mycket.

Jag älskar dig Julia, jag älskar dig.. ❤