Nästan hela kvällen har pappa varit så himla orolig, ska ta på sina skor, frågva när "dem" (vem nu det är) kommer och hämtar honom, när han ska få komma hem. Mamma försökte lägga honom, hon hann gå in på mitt rum och prata i ca 30 sekunder sen hörde vi att sovrumsdörren öppnades och han var på väg upp IGEN..

Men som tur är har han fått sömntabletter ju, men ah, jag gillar verkligen inte sånt.. Men har väl inte så mycket val, annars får han ingen sömn, och inte vi heller. Så får försöka tänka att det blir bäst för honom och oss.

Känns så konstigt, att fråga honom typ "vill du ha den lampan tänd eller ska jag släcka den?", att höra hans svar, känns som jag är på jobbet?! Får sån känsla bara, av en sån fråga som man ställde så många gånger när jag sommarjobbade tex. Påminner mig mer om situationen på ett annorlunda men allvarligt sätt. 

Och ja, speciellt nu nära jAlavul påminns man så mycket mer om att min pappa faktiskt är sjuk.