Nu börjar det gå neråt igen.. Han kan bli lite så småsur ibland, eller har blivit det några gånger innan. Men nu har det övergått helt till det för tillfället. För så fort man ska hjälpa honom gå eller så, så säger han "jag kan själv", och ja det kan han ANNARS! MEN inte när han fått sömntabletter och lugnande inför natten. Mamma och jag lyckades lägga honom, men efter bara 2 minuter hörde vi världens smäll och vi sprang båda in, där låg han, på golvet. Vet inte vad han skulle, för han hade sitt glas med vatten med sig som han tappade..
Jag blir så rädd och tänker alltid innan jag öppnar dörren när han ramlat "snälla låt inte honom ha skadat sig. Snälla snälla!" Denna gången klarade han sig iaf, vad vi märkte.
Han skakade som ett asplöv, kollade om han hade feber men det hade han inte. Så vet inte vad det kan varit, visst här är inte direkt 25 grader i vårt hus men här är inte så kallt och så har han inte gjort innan, var både innan och efter han ramlat..

Innan ikväll när han trotsat jätte mycket och varit "otrevlig" så vill man bara lägga sig ner och gråta sönder i flera timmar. Bara ge upp, allting. För en stund. Jag har så svårt att ta initiativ till att hjälpa pappa, det är ju min pappa herregud! Direkt när jag går in i rollen känns det som att jag jobbar. Men sen inser jag att, nej det funkar fan inte, så bara släpper jag. Stänger av på något sätt och fortsätter.

Känns som denna natten kommer vara väldigt orolig, är rädd för att han ska vakna och gå upp och ramla igen.. Vi får väl se hur det blir.
Allting är skit just nu!