Efter en vecka på korttidsboende är pappa hemma igen. Faktiskt varit jätte tomt utan honom hemma, men nu är han här. Och som varje gång när han kommer hem från hemmet är han en helt annan person, mycket piggare och gladare! Skönt att se! Tycker dock att han skulle varit där två veckor åt gången, men det kommer nog behövas snart tror jag. Tror han mår betydligt bättre av att vara där, måste vara roligare än att bara sitta här hemma, även om de åker iväg ibland och så. Skulle de göra något sådant på hemmet får han den hjälp han behöver. Ah, vi får se helt enkelt! Skönt att han är hemma igen iaf. Ska iväg en vecka till senare i April. Tar en dag i taget nu och hoppas på att allting kanske bara stannar upp för ett tag, om bara det fanns ett botemedel?!
Satt häromdagen och tänkte att jag saknar min pappa, sen tänker jag "men han finns ju här", samtidigt som jag ja.. Jag vet inte, allting är så himla jobbigt ibland, vissa dagar går utan problem. Men sen att jag får "skylla mig själv lite" med att jag inte pratar med någon om det. Den enda är bloggen. Känns bara onödigt och jobbigt om jag skulle behöva prata om det men personen säger "vet inte vad jag ska säga..", har nog sagt innan att jag inte klandrar dem, det gör jag verkligen inte. Men det är jobbigt.. Man har så många som finns där men ingen som förstår och kan hjälpa en. Denna situationen är fruktansvärd.