Ligger och myser i sängen med min söta katt, som sover för tillfälligt. Nog de enda stunderna hon är snäll. Annars bara bits hon och fräser, morrar.. Ja, allt man inte vill!
Satt och funderade på varför jag skaffade katt egentligen, visst jag älskar djur. Inget så, men det är en del jobb med dem. Visst, de sköter sig själva ganska bra. Men där finns en hel del småsaker man inte tänker på. Menar inte att jag ångrar att jag skaffade henne, absolut inte, men har egentligen inte tid för att ha en katt. Känns som jag lämnar över allt ansvar på mamma ibland..

MEN en av anledningarna till att jag ville var för pappas skull. Han gör inte så mycket om dagarna, och jag tänkte "en katt hjälper lite, sällskapliga och bra". Det är rätt, för han gillar henne jätte mycket, dock finns det vissa dagar som förra veckan tror jag det var. Han ville inte ha med henne att göra, lekte med henne sen tog han bort henne och skällde på henne för hon hoppade på hans fötter osv. Han är absolut inte elak eller våldsam mot katten, men ah blir så förvirrad. Man försöker göra något bra, men ändå hjälper det inte, det finns ändå nackdelar med allt. Försöka hitta en god gärning som det inte finns något negativt med när någon har Alzheimers, hm. Tror inte det finns.. Inte lönt att man försöker leta, utan bara till att göra allt man kan för att göra den sista tiden så minnesfull som möjligt. Det enda positiva, kan fortfarande skapa nya minnen, även om det inte alls är som det brukade vara, så är det faktiskt minnen.

"Sista tiden" , fan vad hemskt det lät. But it's the truth.