Suttit och funderat en massa, och den där springturen gjorde nog sitt, hjälpte till en hel del. Så skönt att bara vara helt själv och fokusera på allting man tänker. Oftast finns det något som stör en i omgivningen, eller är det en själv som förstör? Är nog så för min del, har haft så mycket i mitt huvud de senaste dagarna.

Jag tänker inte sitta här och klaga på mitt liv, men ibland är det jävligt tuff. Och då man inte har så himla många man litar på måste man bara skriva av sig, som sagt, utan att man klagar.

Vart ska man börja?
Har funderat på att starta ett tema på min blogg, eftersom jag lever med båda mina föräldrar. Bor hemma och träffar dem varje dag, har alltid haft en otroligt bra relation till dem, men de senaste två åren har allting gått utför. Min pappa blev sjuk för ett par år sen, men detta gågna året har varit hemskt. Han fick diagnosen Krankärlsdemens och Alzheimers sjukdom. Tänkte förklara vad det innebär lite senare, för er som inte vet.
Det finns inget bot mot denna sjukdom, och för min pappa går aldrig uppåt. Det blir bara sämre och sämre, för varje dag. Varje dag ser man förändringar. ALla mina kompisar blir så chockade när de ser honom, han var alltid så himla rolig. Kom med massa kommentarer, skämt osv. Allt det är borta nu, nu är man glad om han ens säger något ord till en. Utan att vara förvirrad, det skär i hjärtat när man inser vad som händer. Fast jag inte gjort det riktigt. Jag och mamma lever med det varje dag, mina syskon är här så ofta de kan och ser och skillnader..
Det jobbiga är att jag inte har en aning om hur man ska hantera allting, vad ska man göra för att inte bara sjunka in i allt det dåliga, vad ska man säga för att det ska bli bättre när man vet att det inte kan bli det? Vissa har sagt till mig att jag ska försöka se tillbaka på minnen, eller att jag ska försöka göra nya minnen med honom nu, men det går inte.. 

Att leva med detta som 20åring, kunde jag aldrig föreställa mig. Mina föräldrar hade så mycket de skulle göra efter min pappa gått i pension, och nu är ingenting av det möjligt pga hans sjukdom. Livet är så himla orättvist...