Usch har varit en jobbig dag!

Pappa har varit jätte dålig sen igår, ramlat och halvt svimmat av och massa kräkningar. Detta har hänt för ett tag sen också, precis som det kommer i perioder. Vet inte om det har något med cancern eller alzeimersen att göra, läkarna säger att det inte är något eftersom det inte visar något på proverna. Men det är inte första gången läkarna har fel, för något är där ju! Förstår inte hur detta kan komma upp från ingenstans igen.. Då höll det säkert på till och från i en månad. Jätte jobbigt, man ville inte lämna honom själv för rätt som det är kunde han falla ihop och kräka. Väldigt obehaglit! Men som tur är ska mamma iväg med honom till doktorn på fredag och ta en maaassa prover, man kan inte ge sig såhär lätt, måste verkligen vara på dem. Läkarna tar allt för lätt på vissa saker, vi har iaf haft otur med dem. Vet inte hur många olika läkare vi fick gå till för att få en diagnos på pappa, tror inte ens vi har fått det på papper än. Allting går så jävla slött, egentligen undrar man hur man ska orka, men kan inte tänka så, vi måste orka även om de inte gör sitt jobb! Usch vad krångligt saker är! Hoppas vi får reda på allting snart iaf..

Satt och tänkte på en sak idag.. Hur illa situationen än är, finns det alltid vissa ljusa stunder. Men att en sak som att pappa kommer ihåg vad jag heter och att jag är hans dotter, kan få en att må såhär bra känns konstigt.. På ett bra sätt.♥