Satt och blev lite rastlös, så tänkte sätta mig och prata med mamma&pappa en liten stund, men det visade sig att de båda gått och vilat. Eller mamma hade gått och vilat sig först, antar jag, sen gör pappa det för hon gör det.. Låter helknäppt jag vet, men det är sant. Det hon gör, gör han.
Mamma hade somnat i soffan och pappa hade gått in och lagt sig i sovrummet, så lade en filt på honom.
Bara sådär helt plötsligt fick jag tårar i ögonen när jag stod där, har ingen aning om varför. Allting är bara så känsligt för mig när det gäller pappa nu. Eller ja, jag vet inte. Jobbiga dagar har det varit, till och från.
Usch så hemsk denna sjukdomen är, blir så frustrerad varje gång jag tänker på den.. Och att den drabbat vår familj, vår pappa. "Anhörigsjukdom" kallas det, med all rätt till det också.

I alla fall, här sitter jag, tom katten har somnat i min säng, hämtade henne med mig in på mitt rum när jag gick därifrån. Med världens huvudvärk också, inget att gilla direkt, men ja. Tänkte ta ett varmt bad som vanligt, tycker jag gör det ofta nu för tiden, skönt är det!