Ovanpå allt så händer detta nu.
2013-11-03 | 07:49:17 |
Kategori: Min pappa är dement |
1 kommentarer
Vaknade vid halv 6 typ av att jag hörde pappa och mamma uppe. Det var total kaos. Han hade gjort nr 2 över hela sig själv och han var envis, aggressiv, otrevlig och det är min pappa. Fruktansvärt svårt och hemskt att ta på sig rollen som undersköterska i den sitsen. Jag kallar honom inte pappa då, utan Lennart. För att det ska kännas mer ok, som att jag jobbar.
Men hur jävla hemskt känns det inte när jag måste sitta och torka min egna pappa, tårarna rinner men jag måste hålla leendet uppe för pappas skull för han sitter och ler och tittar på mig samtidigt som jag hjälper honom, mellan de svordomarna han ger mig och när han puttar eller slår till mig.
Det gör så jävla ont. Jag kan inte beskriva hur hemskt detta är att leva med. Både jag och mamma bröt ihop totalt när vi 2,5 timme senare äntligen fick pappa i säng. Vi kände bara att vi inte orkar mer, vi vill bara att allt ska bli som det har varit. Hur fan kunde det gå såhär fel?
Jag tror inte någon av er som läser min blogg, eller någon annan som inte är med om det själv, kan förstå hur fruktansvärt detta är att ha i vardagen.
Det är så psykiskt frustrerande så det är knappt sant. Och folk gnäller över om jag är kort i telefon, på sms eller inte orkar göra saker. Undra varför? Just nu är jag så jävla arg på allt, trött på allt. Trött på alla jävla skitsaker som det gnälls om, om mitt "happy beteende". INGEN i min omgivning förstår hur hemskt detta är förutom jag och mamma, som upplever det hela tiden.
Jag låter kanske som en jäkla egoist nu, men då får det vara så. Jag har inte tid eller ork att lägga energi på småsaker som inte betyder ett skit för mig.
Så snälla välj era fights.
Pappa har blivit extremt mycket sämre på 2(!!) veckor. Går inte att beskriva. Inte på ett bra sätt. Ovanpå allt annat skit som hänt mig nu den senaste tiden. Vad fan? Måste allt verkligen komma på en och samma gång?
Han hänger inte alls med längre. Känns som att hjärnan är som bortblåst (för att uttrycka mig hårt) Han förstår inte vad man säger till honom, han förstår inte vad han ska göra med maten som man sätter framför honom, han bara stirrar.
Han är extremt envis om att han inte bor här, att mamma är hans moster/mamma, jag är hans vårdare eller någon som inte har här att göra. Han har en helt egen värld och jag hatar den världen.
Det var nog längesen (om jag ens har varit såhär arg) jag var såhär arg i ett inlägg här. Men just nu är orken slut. Jag vill fan inte detta mer, jävla helvetes skit äckliga sjukdom.
Exakt som jag känner
2013-10-22 | 10:27:55 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Jag hittade en artikel om en kvinna som har obotlig cancer, hon där stod ett litet stycka som jag kan känna igen mig i till 100% även om jag inte har cancer själv. Men med min situation och hur människor omkring hanterar och pratar om det med mig.
"– Det händer att folk säger ”Det ordnar sig nog ska du se”, men jag vet ju att de har fel och det känns därför som om de säger det mest för att slippa prata om allvaret i det hela."
Jag känner igen mig där och tror alla i min omgivning gör samma sak. Som jag skrivit förr, så är det värsta någon kan säga till mig när det gäller min pappa, "det kommer bli bra/bättre". Men man kan ju egentligen inte vilja veta något eller förstå vad det är som händer.
Om ni hade hamnat i samma situation så lovar jag att ni hade skrikit inombords och hoppats att någon hade hört det och lyssnat på er, funnits där för dig. Tänk på det.
You may have forgot about me
2013-10-21 | 23:37:56 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
...but I will never forget you
Orkar inte
2013-10-21 | 23:27:42 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Pappa kom hem idag, första natten. Kaos. Är nog det enda ordet som kan beskriva det. Jag hatar detta, hatar att en sjukdom har förstört min pappa totalt. Jag hatar att jag är hjälplös och inte orkar kämpa längre. Finner bara ingen ork eller energi. Jag hatar att min pappa är någon annan. En främling.
Jag hatar att folk i min omgivning inte förstår hur dålig han är, både anhöriga och inte anhöriga. Jag hatar att jag ens kan tänka den tanken.
Fuck this.
Du vet ingenting
2013-10-11 | 18:30:07 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Det gör verkligen ont när man har sträckt ut sin hand och öppnat sina tankar för någon annan, när man väl tar det steget, och man får som svar att man inte ska tycka synd om sig själv utan ta tag i situationen istället.
Lättare sagt än gjort för folk som inte är i samma sits.
Arbetsterapeut, rullstol, grindar. Allt.
2013-10-04 | 15:25:15 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Detta gick snabbt, fick rullator för bara några veckor sen och idag fick vi hem en rullstol.
En arbetsterapeut var här hemma idag och gick igenom vilka insatser vi vill ha och kan behöva för att pappa ska ha det så bra som möjligt. Även för det ska underlätta för mig och mamma när han är hemma.
Var lite snack om sänggrind av något slag, rullstolen som vi fick, ett bälte till lyft om han ramlar och kanske en ramp så vi kommer ner med rullstolen för trapporna utanför huset.
Allting känns helt plötsligt verkligare på något sätt. Jag är irriterad och ledsen över allt som händer och står fortfarande maktlös över allt detta.
Det går för fort bara. Men jag ska försökta ta mig i kragen och skärpa mig, lägga undan alla känslor. Får bryta ihop en annan gång, har inte tid eller ork till att behöva resa mig upp från något så långt nere.
Mitt hjärta
2013-10-03 | 11:37:00 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Fått i mig lite frukost nu.
Har även haft ett härligt samtal med mitt hjärta. Det är det så skönt att bara prata med honom om vissa saker. Han säger de rätta sakerna utan att egentligen säga någonting. Ibland kan jag bara inte hålla mig från att säga något, som idag. Tex om pappa. Inte alls ofta det händer, men skönt att ha någon som lyssnar när jag väl öppnar upp mig lite om det.
Ett steg i rätt riktning.
Älskar dig
Jobbig natt
2013-10-03 | 01:54:37 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Vilken natt!
Pappa hade ramlat av sängen. Jag hade gått upp på toa och mamma kommer förtvivlat in och frågar om jag kan hjälpa henne. Jag märker att febern är tillbaka eftersom jag är helt död och knappt kan gå.. Men det är bara att resa mig och gå in till pappa.
Han får ju lugnande och sömntablett innan han ska sova, så det gör att han blir ÄNNU mer ostabil än innan eftersom kroppen blivit avslappnad och anpassad för sömn. Så där är vi tre, mamma som är slut efter att försökt få upp honom i 1 timme utan att lyckas, pappa som är trött och inte orkar hjälpa till och dessutom är ganska tung att bära för han blir klumpig, och jag har hög feber, orkar knappt bära mig själv och ska nu få upp honom i sängen..
Tur man lärt sig en del under utbildningen så man vet knepen, även om det inte alltid fungerar på honom, men vi fick upp honom! Efter en bra stund.
Nu liggee jag i min säng igen och ber till Gud att febern är borta när jag vaknar om 3 timmar när klockan ringer. Kan inte vara sjuk nu och vill inte, så hoppas verkligen att jag mår bättre sen..
Pappa, det går inte längre.
2013-10-02 | 17:56:31 |
Kategori: Min pappa är dement |
1 kommentarer
Nu går det bara inte längre.
När jag kom hem från jobbet så kom pappa från tv rummet och ställde sig bara i hörnan och tittade på mig lite snett. Han försökte ta tag i två bord och gå men det gick inte. Benet bara hoppade och följde inte med honom även om han försökte lyfta det.
Jag har sett denna stora försämringen på så kort tid. Fruktansvärt att se.
Ännu en förmåga som han förlorar, något som är ett av de viktigaste sakerna han behöver.
Klart man vill kunna gå? Kunna gå vart man vill. Även om det var trögt innan så gick det ändå framåt.
Men han har kanske bara en dålig dag idag? Får hoppas på det..
Nu får han använda sig av rullatorn här inne också, vilket han aldrig behövt.
Det gör så ont detta. Att se honom försämras. Ni vet dem perioderna jag skrivit om innan, när allting står stilla typ. Allting är som det är, ett tag, sen kommer försämringen igen, så håller det på. Det lilla lilla hoppet man har, krossas så fort det går nedför igen.
Man bryta ner gång på gång och reser sig men det blir tyngre för varje gång.
Jag är rädd för den dagen då han inte klarar av någonting själv alls.
Jag vill inte finnas den dagen, vill inte.
Ett ganska så deppigt och dystert inlägg men idag är en sån dag tydligen, en sån jobbig jävla skitdag.
Svar på din fråga.
2013-09-30 | 22:04:29 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
"Hej! Jag måste bara säga att du verkligen inspirerar mig till att kämpa vidare även när jag inte orkar. Men vart finner du styrkan och hur hanterar du alla känslor?
Ta hand om dig!
/ Hanna"
Jag bearbetar inte dem. Tyvärr. Inte på det sättet som jag kanske borde göra.
Jag stänger hellre in det inom mig och det äter upp mig istället för att jag pratar om det.
Har nog skrivit en hel del gånger om att jag inte pratar med andra om allting. Jag använde mig då av bloggen men nu på senaste tiden har jag inte ens orkat skriva här. Det har bara dragit upp alla tråkiga händelser som skett nu på sista tiden, men det hade varit bättre om jag pratat om det.
Så egentligen kan jag bara säga till dig att du inte ska lyssna på mig haha, hur konstigt detta svaret säkert än blir!
Det är verkligen viktigt att du omger dig med människor som du kan lita på och som du vet finns där och lyssnar på dig. Så du får upp ett förtroende och kan dela med dig av alla dina känslor.
Kanske är en psykolog eller samtalsterapeut ett alternativ för dig?
Testa och se om det hjälper dig, annars vänd dig till dina nära. Du ska heller ALDRIG skämmas om du behöver gå till en psykolog, det bevisar bara att du vill förbättras och må bättre.
Kanske inte världens bästa svar men jag hoppas du blir lite nöjd i alla fall! :)
Tack för era mail!
2013-09-25 | 22:24:48 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Måste verkligen berätta hur glad jag blir när jag får mail där det skrivs om hur mycket de gillar min blogg, att de ser mig som en förebild för andra i samma sits som jag är i, att jag visar att man kan ha styrka och livsglädje även när man egentligen inte orkar.
Det finns så mycket fina mail jag får och jag vill verkligen tacka till tusen för alla, betyder otroligt mycket att få läsa dem.
Då vet jag att jag verkligen når ut på det sättet jag vill göra!
Glöm aldrig vilka fina människor ni är, ni är starka och kan klara av mer än ni kanske tror, ni måste bara tro på er själva även i de mest hopplösa stunderna.
Fan
2013-09-24 | 21:54:48 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Vid dessa tillfällena märker man också vilka som står en nära.
Vem som bryr sig om hur man mår och verkligen vill ens bästa.
Jag kan utan ångest säga att man inte märkt av det idag. Vilket jag tycker är fruktansvärt. De som står en närmst har inte ens yttrat sig om någonting.
Suck, jag får kanske skylla mig själv som inte vill prata om det?
Jag orkar bara inte.
Fan vad jag önskar att allt var som det brukade bara. Fan fan fan fan fan
Orkar inte pappa
2013-09-24 | 21:46:08 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Om jag tittar tillbaka på pappas tillstånd idag på hans födelsedag och förra året så är det extremt stor skillnad.
Mycket sämre, mycket sämre. Som sagt, imorse. Tänkte typ "ja men jag var hes och han kanske inte hörde vad jag sa."
Man hittar ursäkter för att "förklara allt" hela tiden. Ibland orkar jag bara inte.
Idag är en sån dag när jag inte mått bra för jag är sjuk, dessutom är min pappa borta, och det sker sekund för sekund, framför mina ögon. Snälla, orkar inte.
Grattis pappa..
2013-09-24 | 11:52:55 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Gick upp ur sängen och rätt ut i köket för att ge pappa en kram och säga Grattis.
För det första möts jag av en blick som säger "vem är du och vad gör du här".
Sen säger jag Grattis pappa och ska krama honom. Då säger han bara "jag fyller inte år idag."
Jag sa "jo pappa, du fyller 71 år idag." Då svarar han bara med ett mummel "nej, inte idag." Sen fortsätter han att stirra ner i bordet.
Denna jävla dagen kan fara åt helvete
Torsdag. Dålig. Bra. Lång
2013-09-19 | 21:27:54 |
Kategori: Min pappa är dement |
2 kommentarer
Torsdag, lång dag, bra dag.
Det är en funderarkväll ikväll har jag märkt.
Tänkt på hur mycket folk förändras som inte hade behövts, sen de som inte förändras men kanske skulle behövts.
Det är bara så tråkigt när man anstränger sig själv och försöker men aldrig får något gensvar.
Tänker på folk som inte lyssnar på andra, inte vill lyssna, eller frågar hur det är. I en svår situation. Jag har egentligen så mycket jag skulle vilja säga, så mycket jag skulle vilja prata om.
Men känner inte att den rätte finns där för det. Undrar också om jag någonsin kommer hitta den rätte?
Vem är det som passar in på min "beskrivning och kriterier" som lyssnare?
Det händer mycket hela tiden, speciellt nu har det varit en "fullrulle" period. Till slut sitter man där och bara...vet varken ut eller in. Man vill vara själv, bara för sig själv. Samtidigt som man verkligen vill att någon ska dra i mig och få mig som man verkligen vill att någon ska dra i mig och få mig att prata om allt.
Suck.
Torsdag, en lång kväll, dålig kväll.
Quote
2013-09-06 | 11:28:16 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
"Skäms aldrig! Det är inte mer skam att ha en sjukdom i hjärnan än i hjärtat."
Agneta Ingberg
Daddy
2013-08-26 | 20:37:19 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
❤
❤
2013-08-02 | 23:12:30 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Vilken jävla dag
2013-08-02 | 22:58:46 |
Kategori: Min pappa är dement |
1 kommentarer
Pappa blev extremt dålig preciiis när jag var på väg till jobbet, mamma fick ringa ambulans och dem kom direkt, in till akuten och sen blev han inlagd. Är helt slut i huvudet och vågar inte ens tänka på vad som kommer hända.
Har kommit hem och ska försöka få några timmars sömn innan jag ger mig tillbaka till honom igen imorgon.
Känns hemskt att inte kunna göra något för honom mer än att bara vara där.
De flesta syskonen var där idag och det kändes skönt att vi stöttade varandra.
Hoppas att pappa blir bättre väldigt snart, vill inte vara utan honom.
Försvinn cancer, försvinn
2013-07-31 | 11:56:11 |
Kategori: Min pappa är dement |
0 kommentarer
Mamma och pappa åkte till doktorn i Sjöbo, i förmiddags. Pappa ska ta nya prover inför hans besök i Ystad. Eftersom han har cancer är det viktigt för honom att gå på regelbundna kontroller för att hålla koll på den. Det har sett "bra" ut änsålänge, hoppas det håller sig så! :)
