Har gått för långt nu..
Kan jag tycka, eftersom jag verkligen är extremt dålig på att dricka ordentligt! Kan gå halva dygn utan att jag får någon vätska i mig, förstår inte varför. Jag bara glömmer det, har inte en tanke på det. Men det får kroppen betala för nu och njurarna mår verkligen inte bra pga mitt trams.. Har tom fått sätta alarm på mobilen nu så jag ska försöka få in det som en rutin. Låter jätte sjukt och tro mig, nu när jag väl ser vad som händer med kroppen när man missköter något som är så viktigt, vet jag inte hur jag kunde låta detta hända.
Bara till att hoppas att jag kan göra något åt det innan det är för sent..
För jag menar...hur svårt ska det vara att dricka?! Herregud, arg på mig själv haha, nej men ja.. Usch nej, nu får jag väl somna om igen. Vaknade av en hemsk dröm så var tvungen att skriva av mig lite!
Har en pluggdag framför mig imorgon, hoppas att jag mår bättre då..
Nu slocknar mina ögon när som helst, god natt på er mina fina! <3
Alltid med mig.
Går inte längre.
Jag vet att du inte finns här, jag vet det. Men det kvittar hur mycket jag försöker inse så vill jag inte. Varför ska jag behöva göra det egentligen? Jag vet att jag aldrig kommer acceptera detta, kommer aldrig acceptera att jag aldrig får träffa dig igen. Smärtan är extrem. Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till längre, du är en så stor del av mitt liv och har alltid varit. Nu är det snart 2 år sen du gick bort och det gör fortfarande lika ont. Smärtan och sorgen är lika stark fortfarande, min kärlek också.
Schindlers list
Ligger och tittar på den filmen, åh så fruktansvärt bra men hemsk! Att veta om att det inte bara är en film utan att det är saker som skett i verkligheten. Usch!!
Ska snart sova hade jag tänkt, filmen är väl slut om ca 30 minuter. Hoppas ni haft en lika bra fredag som jag och håller tummarna för att helgen ska fortsätta i samma spår! :)
Puss på er!
J
Älskling
Julia.
Jag försöker verkligen allt jag kan, försöker leva för dig. Leva så som du hade velat, du hade inte velat att jag skulle sitta och gråta. Men du vet hur mycket du betyder för mig, jag kan inte bara släppa allting och gå vidare. Finns inte i min värld. Jag får panik nu alltid när jag tittar på bilderna, innan var jag ledsen och tyckte det var extremt jobbigt. Nu får jag panik och vet inte vart jag ska ta vägen. Inser att det är snart två år sen jag pratade med dig. Sen jag fick höra din röst, ditt skratt. Förutom på dessa klipp som ska vara mina minnen med dig. Ja, jag är glad över att dem finns men jag vill inte bara ha dem för att kunna se dig. Jag vill ha dig här!!!!!!!!!!
Ibland orkar man inte ens kämpa, och jag säger alltid "Jag vet att hon inte finns, men kan inte acceptera det. Kommer aldrig kunna." Då säger folk "nej men så är det." Mm, vilken tröst. Jag vet alldeles för väl att jag inte har min älskade Julia här. Varje minut under varje dag påminns jag av det, kvittar var det är. Kan vara när jag dricker pärondryck eftersom ni alltid hade det hemma och vi drack det till frukosten. Bara en sån sak.. Bara en sån sak.
J
Jag kommer aldrig hitta ett sätt att kunna leva ett liv utan att sakna dig, fast jag vill inte försöka glömma dig. Men vill kunna titta tillbaka på bilder och le, le över allt det vi hade tillsammans. Vill inte börja gråta varje gång jag ser bilder på oss. Men det är så svårt, hur ska jag kunna göra annat?! Så fort jag tänker på dig skär det i mig, finner inga ord som är starka nog för att förklara hur mycket jag saknar dig.
Jag älskar dig
Den jobbiga jävla stunden!
Sån jobbig stund som bara flyger på en när man minst anar det. Idag räckte det tydligen med att tända ditt ljus, som jag tänder varje dag, men med "Fight for this love" i högtalarna gjorde det nog sitt.. Man blir helt stel och mår illa, massa tårar och allt känns helt totalt jävla värdelöst. Ligger och tittar på boken jag gjort om dig, VILL VERKLIGEN KUNNA TITTA I DEN OCH LE! Vill inte gråta, vet att du inte hade velat att jag skulle vara ledsen varje gång jag tittar på en bild på dig/oss, du vill nog att jag ler. Jag försöker Julia, men det gör för ont. För jag vill inte sitta här och titta på en bild och skratta för mig själv. Jag vill sitta bredvid dig och titta på bilderna och att vi skrattar tillsammans.
Varje jävla dag har jag den tomma känslan, din plats.. Din energi.. Den finns kvar på något sätt men inte HÄR hos mig. Bara själsligt. Vill få se dig, åh denna jävla saknaden, vet inte hur länge jag orkar fortsätta såhär, vill le och tänka på dig, men Vill inte vara utan dig!
För ett tag sen försökte jag "gå vidare" bara två dagar senare bröt jag ihop och blev så fruktansvärt arg på mig själv. Vad tänkte jag med?! Vad fan höll jag på med? Finns ingen eller inget som kan fylla denna saknaden jag får, ingen. Tanken på att jag ska leva hela mitt liv utan dig, skrämmer mig fruktansvärt mycket.
Jag älskar dig Julia, jag älskar dig.. ❤
J
Jag saknar att få hålla din hand
Jag saknar att se dig le
Jag saknar att se dig skratta
Jag saknar dig
Finaste Jullan
Vackraste som finns.
J
Trodde inte det var möjligt att känna sånhär saknad, smärta, kärlek och sorg på samma gång. När jag tänker på dig Julia♥ vill jag inte att där ska finnas sorg. Har aldrig funnit där innan, men nu finns det där. Så fort jag tänker på dig, kommer tanken upp "hon finns inte här längre". Jag försöker tänka positivt och ibland fungerar det, men ibland är det bara som om jag vill försvinna härifrån och inte leva detta jävla livet. Den lilla extra glädjen du gav mig och mitt liv, finns inte där längre. Jag har försökt så hårt att hålla den vid liv men det går inte, klarar inte det. Det var du som hjälpte mig så himla mycket, utan att du ens själv visste om det. Du behövde aldrig direkt göra något eller säga något för jag skulle må bättre, bara tanken av att ha dig i mitt liv gjorde mig lycklig.
Jag kommer alltid ha största platsen i mitt hjärta för dig. Önskar bara att jag inte hade behövt begränsa det, önskar att jag hade dig här bredvid mig nu precis. Så vi kunde skrattat tillsammans, spelat in när vi sjunger, pratat om killar. Eller att jag skulle fått bädda ner dig som jag gjorde ofta när jag sov över hos er..
Sorgen som finns i mitt liv önskar jag inte min värsta fiende, ingen borde få uppleva detta. Ingen.
Perfekta J.
J
Varje gång jag ser detta får sån äcklig rysning genom hela kroppen, kan inte fatta det.. Kvittar hur lång tid det går, ingenting kommer någonsin bli sig likt igen!
Folk som säger "amen nu överdriver du lite, det har gått jävligt lång tid nu sen hon gick bort", eller klagar på att man gnäller för mycket om henne. Ni kan dra åt helvete!
Fina J ♥
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.
Anonyma idioter.
Vet inte riktigt om jag ska svara på det, eller vad jag ska svara. Finns inget vettigt svar på en sån korkad kommentar. Anonyma såklart, eftersom personen i fråga förmodligen inte vågar stå för vad den säger.
Man måste försöka gå vidare, men bara för jag festar och har roligt betyder det inte att jag ljuger om hur mycket jag saknar henne! Hon är det som betyder mest i mitt liv, skulle en person komma in i mitt liv och inte kan hantera att Julia tar så stor plats i mitt liv fortfarande, då går det inte. Julia var och är min syster, kommer aldrig förändras!
Att någon ens kan säga/skriva en sådan kommentar gör mig så jävla ledsen, irriterad, arg, besviken. Jag tror inte ni själva hade velat någon skulle säga så till er om ni varit med om det själva? Förlorar man någon nära gör man så gott man kan för att leva vidare, det betyder inte att jag glömmer Julia.
Jag har mina dagar då jag är totalt knäckt, kan ligga i sängen hela dagen och bara gråta över henne. Hur mycket jag saknar henne, hur mycket jag vill krama henne och säga att jag älskar henne. Idag är en sån dag, vill egentligen inte prata med någon. Bara ligga på mitt rum och göra ingenting.
Julia vet hur mycket hon betydde/betyder för mig, det är det som räknas.
Livsglöden.
Kan ni läsa om en kvinna som hette Sabina, kämpade mot cancer.
"Vem är jag då? En 34årig träningsgalen kvinna med två flickor Melinda 12år och Julia 8år ( som har PWS samt autism ) varannan v. Som levde ett alldeles vanligt liv tills den 6/11-06 när jag fick beskedet om att jag fått hudcancer malignt melanom, har sedan dess opererats och behandlats med cellgifter. Har nu en obotlig cancer som man försöker bromsa. DT-röntgen 16/1-09 visade spridning till hjärnan och minskade drastiskt min tid! Min vardag nu är att kämpa och hitta ett sätt leva med sjukdomen och vardagen som trots allt går vidare."
Hemskt att läsa, men samtidigt. Tänk vilken styrka och kämparglöd det finns i sjuka människor! Att hon kunde nästintill skämta om att hon skulle dö, hon var så förberedd. Men ändå kämpade hon, hon tänkte absolut inte ge upp så lätt. Det är fantastiskt att se, samtidigt hemskt att se så underbara människor med hela livet framför sig, barn och man osv. Tänk så mycket sorg, ja.. En jävla massa sorg!
Blir varm i hjärtat när jag kände en sådan hjälpte, en sådan kämpare. Julia♥
Hon hade en otrolig inställning till sin sjukdom, en sådan man måste ha om man får cancer tror jag. Själv tror jag inte jag hade haft den. Fast..rätt svårt att uttala sig om det om man inte varit så pass sjuk?
Världens största hjärta till alla som kämpar mot denna sjukdomen varje dag, alla familjer som förlorar någon varje dag, alla som får diagnosen. ♥
Glöm inte stödja cancerfonden, lämna ditt bidrag nu.♥
Här
Olidligt
jag saknar dig fruktansvärt mycket, varenda del av min kropp värker så mycket jag vill ha dig här.
Någonstans
"Någonstans inom oss är vi
alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan
vår kärlek aldrig fly."
