Jag saknar dig, saknar dig så jävla mycket..

Trodde inte det var möjligt att känna sånhär saknad, smärta, kärlek och sorg på samma gång. När jag tänker på dig Julia♥ vill jag inte att där ska finnas sorg. Har aldrig funnit där innan, men nu finns det där. Så fort jag tänker på dig, kommer tanken upp "hon finns inte här längre". Jag försöker tänka positivt och ibland fungerar det, men ibland är det bara som om jag vill försvinna härifrån och inte leva detta jävla livet. Den lilla extra glädjen du gav mig och mitt liv, finns inte där längre. Jag har försökt så hårt att hålla den vid liv men det går inte, klarar inte det. Det var du som hjälpte mig så himla mycket, utan att du ens själv visste om det. Du behövde aldrig direkt göra något eller säga något för jag skulle må bättre, bara tanken av att ha dig i mitt liv gjorde mig lycklig.
Jag kommer alltid ha största platsen i mitt hjärta för dig. Önskar bara att jag inte hade behövt begränsa det, önskar att jag hade dig här bredvid mig nu precis. Så vi kunde skrattat tillsammans, spelat in när vi sjunger, pratat om killar. Eller att jag skulle fått bädda ner dig som jag gjorde ofta när jag sov över hos er..

Sorgen som finns i mitt liv önskar jag inte min värsta fiende, ingen borde få uppleva detta. Ingen.