Jag var inte hemma denna nyår, har inte varit det sen jag kan minnas heller. Men mina syskon var här hemma med mamma och firade med henne. Pappa åkte till hemmet i måndags, det skulle bli för mycket för honom med människor omkring som kanske vill dricka lite och så. För mycket "oljud" omkring honom. 
Känns ändå lite hårt att "lämna bort honom" just på nyårsafton. Nu var jag inte med och lämna honom heller, eftersm jag åkte iväg tidigt på förmiddagen, men jag fick en stor kram och fick säga gott nytt år i alla fall. Och han var glad, hade ett leende på läpparna. Det gjorde det lite lättare för mig att ta stegen utanför dörren och sätta mig i bilen och åka iväg. 

 

Nu är det nytt år och jag är både positiv och negativ till det...redan.  Jag har provsvar som jag väntar på från röntgen, vilket kommer ha en stor del i mitt liv, vilket svar jag än får. Sen är det ett helt nytt år för pappa. Är så himla nervös för över hur allting kommer arta sig, jag vill inte tänka negativt, men det går inte att vara på plussidan hela tiden. Men gäller att inte hamna allt för mycket på minussidan. 
Jag älskar min pappa, vill att han ska få en så bra tid som möjligt så länge han finns kvar hos oss. Jag försöker ha ett leende varje gång jag tittar på honom även om han kanske är riktigt sur (pga sjukdomen), oftast utan anledning. Jag försöker att inte ändra min syn på honom eller mitt sätt mot honom bara för han är sjuk. 
Han är ändå min pappa.