Jag vet inte hur många gånger om dagen jag tänker "varför händer detta vår familj?". Jag kan ärligt säga att vi har haft det tufft i ganska många år, men aldrig något liknande detta. Det har varit problem i familjen till och från, ända sen jag var liten. Ingenting jag tänker dölja, varför skulle jag göra det? Jag var barn och hade absolut ingenting med det att göra egentligen, men det sätter sina spår och relationerna till olika i familjen är inte alls lika bra som till andra. Jag tycker det är hemskt tråkigt eftersom vi är en sån stor familj. Och som läget är nu hade det varit mycket lättare att ta sig igenom detta med människor som förstår en, som mina syskon tex, eller om jag hade haft en bra relation till min mamma. Jag har en massa människor runt om mig, men som inte förstår, och fortfarande klandrar jag inte dem, jag bara önskar att dem gjorde det..

 

Tycker det är så fruktansvärt hemskt att se min pappa dö bort långsamt, månad efter månad. Kan inte tänka mig att det finns något värre för en familj att uppleva än detta, fast jag vet inte hur det är att ha andra sjukdomar eller problem i familjen, men för mig känns det såhär. Fruktansvärt. 
Jag önskar också att jag var en mer positiv person till detta som händer. Eller.. Att jag tar vara på varje dag, jag vet inte varför jag inte kan det. För jag vill inte ta vara på denna tiden, för detta är inte min pappa, detta är inte min pappa som jag växte upp med, detta är inte min pappa, inte min pappa..