1,5 år utan dig.
Himlens vackraste ängel, du anar inte hur saknad du är.. Så otroligt mycket vi alla behöver dig.
Din enorma glädje.♥


När jag tänker tillbaka på allting vi upplevt tillsammans, så nära vi kom varandra, skär i mitt hjärta när jag inser att jag aldrig kommer få uppleva nya saker med dig. Visst man ska tänka positivt och leva vidare med positiv inställning och tänka tillbaka på minnena som en lycklig sak. Det är självklart man gör det, mina minnen med dig är det finaste jag har. Utan det vet jag inte hur jag skulle klara mig, men hittar alltid något som jag önskar att jag gjorde annorlunda. Att jag träffat dig mer, att jag sagt hur mycket jag älskar dig, hur mycket du betyyder för mig. Jag vet att vi sa det till varandra nästan varje dag, minst en gång. Önskar bara att jag sagt det till dig fler gånger.. Nu när jag inte kan det, brister jag.
Är inte ett dugg rädd för döden längre, för jag vet att du finns där. Sålänge jag har dig vid min sida kan ingenting skrämma mig.